3 vpl vs NATO

I tisdags skrev tre värnpliktiga; Martin Backlund, Patrik Cronqvist och Gustav Landström, en debattartikel i Aftonbladet med anledning av den pågående NATO-övningen på svensk mark. Läs artikeln här! De skriver bland annat:

"I går, måndagen den 7 maj, inledde vi som värnpliktiga i svenska försvaret en vecka av skarp bevakningstjänst. Uppgiften är att bevaka 43 fartyg med cirka 7 000 sjömän som ligger förtöjda i Göteborg under vecka 19. [...] Skillnaden i år är att övningen är på svenskt territorium och att en del av skeppen ligger i svenska hamnar för förberedelser. Detta närmande till Nato är ett medvetet avsteg från Sveriges alliansfrihet, som alla riksdagspartier i ord omhuldar men som oss veterligt bara vänsterpartiet stått upp för.

Bland de 17 nationer som deltar i övningen finns USA och Turkiet, som begår grova brott mot folkrätten inom och utanför sina egna gränser. USA:s olagliga angreppskrig mot och ockupation av Irak för att säkra kontroll över landets oljetillgångar har skördat över 650 000 människoliv. Inte nog med att Sverige bara stått och sett på – vi säljer mängder av vapen till USA, i strid med gällande regler för vapenexport. Nu övar vi också regelbundet med amerikanska förband.
Avskaffandet av vår neutralitet har skett och pågår i det tysta utan någon egentlig debatt. Detta måste få ett slut och vi uppmanar svenska folket att säga ifrån."

Märkligt att det ska krävas värnpliktiga för att säga det som stamanställda och frivilliga i försvaret borde ha förmåga att öppet resonera kring. Det förs trots allt en viss försvarsintern debatt om NATO-anpassning, förlorad svensk försvarsförmåga och det diskuterbara i att delta militärt i operativa insatser utomlands, i Tidskriften Hemvärnet, Vårt Försvar och på andra håll, men den verkar ha svårt att nå ut i bredare kretsar.

Kanske är det för att det krävs ett visst mod för att offentligt opponera sig mot orderbakgrunden i en kommandostyrd organisation som försvaret. De som opponerat sig mot omställningen till internationellt orienterat insatsförsvar har också fått finna sig med många nedsättande epitet, som invasionskramare, militärromantiker, nostalgiker. Känner vi inte igen det från medielogikens endimensionella etikettering av politiska ”traditionalister”?

En av dem som öppet har synpunkter på försvarsinriktningen är översten av första graden Bo Pellnäs med en lång rad internationella uppdrag bakom sig, bland annat som bataljonschef på Cypern 1983–84, chef för FN-observatörerna i Afghanistan 1988–89 och i Jugoslavien 1992–93, chef för gränsövervakningsstyrkan i Serbien och Montenegro 1994–95 mm. Interjvuad i senaste numret (2/07) av Tidskriften Hemvärnet säger Pellnäs appropå det internationella insatsförsvaret:

– Jag är tveksam till vilken nytta vi i själva verket gör i Afghanistan. Jag har ju själv varit där ett år. Jag har en oerhörd respekt för svårigheterna att överhuvudtaget agera där utav många skäl, inte minst kulturella.

- Jag anser det helt klart att det var USA som drev fram Natos bombningar i Serbien. Skälet, som angavs vara etnisk rensning, var en politisk bluff som i efterhand förvandlats till en sanning. Det var ju en motsvarande bluff som USA använde för att anfalla Irak. Ur folkrättslig aspekt ser jag ingen skillnad på att angripa Serbien eller Irak. Jag visste ett år i förväg att USA skulle starta krig mot Irak och grundskälet är naturligtvis makten över oljan.

Frågan, om man köper det resonemanget, är varför vi då skall samöva med USA. Den här gången dessutom på svenskt vatten. Det innebär ett legitimierande av skurkfasonerna och det är inte annat än ryggradslöst. Fler i försvaret - förlåt, krigsmakten ska det väl heta numera - borde ha mod att säga det.

För övrigt säger jag som Tage Danielsson: - Vad ska vi med ett flygvapen till? Det blir ju bara ett slag i luften.

Andra bloggar om: politik, NATO, krig, försvaret, Hemvärnet, Bo Pellnäs