21 maj 2007

Samtidigt, på en helt annan förbundsstämma

CUF hade (också) förbundsstämma i helgen och Fredrick Federley lämnade över klubben till en viss Magnus Andersson. Ska bli spännande att se om Magnus kan förvalta det tatcheristiska pund Federley investerat den gamla bonderörelsens förtroendekapital i. Att döma av pressmeddelandet är det svårt att uttyda om det var en ordförande i folkrepubliken, en VD eller en missionspastor som anställdes:
”- Jag vill skapa ett nytt ledarskap som är öppet, lyssnande och nyfiket på omvärlden men också på vår organisation, så kan både CUF och även jag växa säger Magnus Andersson. [...] Hans kompetens att börja CUF’s resa är oändlig, säger Fredrick Federley [...] Magnus är en rutinerad ungdomspolitiker [...]Han har dessutom en spetskompetens på miljöområdet. [...] Vi är ute på en spännande resa och den kan sluta varsomhelst, avslutar en lycklig ny förbundsordförande.”
Ja, som Magnus säger, den resan verkar kunna sluta precis var som helst. Den som vill veta riktigt vart Magnus vill dra bör inte besvära sig om att läsa Annie Johanssons utdrag ur ”linjetalet”. Några höjdpunkter var (tydligen):
"Det är vi som är liberalismens ideologiska kärna. Det är vi som är utvecklingen och det är vi som är framtiden"

"Jag kommer aldrig någonsin att tvingas till tystnad(...)vårt uppdrag är att föra vår talan, ingen annans"

"Grön liberalism. Den är grön för att den är ny, spännande och varm."

"Enbart bistånd är som att kasta päron på svinen. Långt bättre är handel mellan stater."

"Jag ser fram mot matchen med den svenska fackföreningsrörelsen och LO och det är en match som vi bara kan vinna"
Ett linjetal som pekade i nyliberal nyreaktionär gullig valfri riktning. CUF-stämman beslutade att förorda en yrkesarmé, tog ställning för ”inskränkningar av strejkrätten och andra fackliga stridsåtgärder”, och avslog med liten majoritet att avskaffa sexköpslagen. I sitt öppningsanförande sade Fredrick Federley bland annat, angående Kinesisk arbetsmoral vs. svenskars lathet:
"Kina är ingen demokrati. Regimen respekterar inte de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten. [...] Men Kineserna har bestämt sig. De har en framtidstro och de jobbar [...] I Sverige debatterar vi hur mycket man ska slippa jobba. Hur lite vi ska behöva förändras."
Och appropå salladsbarskonflikten i höstas leverades i samma tal en helt ny förståelse av relationerna på arbetsmarknaden:
"Det är nästan som att de [facket] och socialdemokraterna på allvar tror att arbetsgivarna har ett intresse av att förtrycka sin personal. Som att arbetsgivaren vaknade upp på morgonen och tänkte att idag ska jag sparka min personal, nej jag ska nog bara dubbla deras arbetstid eller varför inte halvera deras lön?"

För övrigt noterar jag på CUF:s hemsida att den tidigare gröna fyrklövern numera är brun. Inte helt förvånande.

13 kommentarer:

Anonym sa...

brun != gul och lila...

t sa...

"Enbart bistånd är som att kasta päron på svinen."

1. har han en skada i språkcentrum?
2. svinen = de biståndsbehövande?

olydig sa...

Men Kineserna har bestämt sig. De har en framtidstro och de jobbar

Ja, det är fantastiskt vad lite förtryck kan göra! Det kanske är ett recept för alliansen att ta tillvara på?

Tim Svanberg sa...

Ny och ny logga. Den är tre år gammal

Anders Dahlberg sa...

vad ger mest?

Handla med lokalbefolkningen eller skicka bidrag till ledarna i en regim??

Sa någon lokalbefolknignen?

Anonym sa...

Öh..."lokalbefolkningen"?

Låter lite kolonialistiskt, om du frågar mig.

Erik Berg sa...

Anders: Vad ger mest? Handla med ledarna eller samarbeta med folket om utvecklingsprojekt för att bygga upp infrastruktur och utbildningsystem?

Bistånd är inte oproblematiskt, men den borgerliga bilden att det går direkt ner i korrupta ledares fickor är helt enkelt felaktig.

anonym #1: du kanske har rätt, men då förstör du min poäng.

tim: Så gammal? Jag hade missat det. Jag är inte inne på CUF:s hemsida så ofta.

Anonym sa...

Federley hjärta Kina, alltså.

Det är klart, hatar man svensk arbetsrätt och fackföreningar och hyser grumliga sympati med Pinochets nyliberala diktatur, så är det klart att Kinas kapitalistiska "kommunististiska" diktatur framstår som rena rama paradiset för Svenskt näringslivs legoknektar.

Hamman sa...

Härligt att se att det fortfarande finns människor med stake och visioner i svensk politik, och åtminstone ett ungdomsförbund som inte helt övergett förnuftet.

Anonym sa...

"Härligt att se att det fortfarande finns människor med stake och visioner i svensk politik, och åtminstone ett ungdomsförbund som inte helt övergett förnuftet."

Intressant, dessa nyreligiösa sektnyliberaler övar sig till och med den gamla kinesiska solskensretoriken.

Oskar Lindvall sa...

Vad fan är det med borgare och att peka in i kameran?

Anonym sa...

Hur blev det så här, egentligen?

Hur kan CUF, som så sent som på 70-talet förde fram idéer om självförsörjande lokalsamhällen och kretslopp, helt plötsligt bli tokliberalismens banerförare? Det är onekligen en både skrämmande och märklig utveckling. På 80- och 90-talet talade Centerpartiet och Cuf om ekohumanism och fokuserade på miljöfrågor. Idag står freak-liberalismen i centrum och centerrörelsens miljöpolitik präglas av marknadsliberala "lösningar". Fullkomlig ideologisk härdsmälta. Vad , när och hur kunde det gå så fel? Någon?

Anonym sa...

Ett första svar om hur det kunde gå så fel i CUF.

ARVET
Centerrörelsen har ett eget idearv som - precis som arbetarrörelsen - bär ett kluvet ursprung.
Bonderörelsen uppkom i en fattig småbrukarmiljö. Då är två olika förhållningssätt möjliga:
Dels att betona ett i grunden solidariskt krav på rättvisa mellan människor,
dels att kräva en i grunden egoistisk höjning av den egna välfärden, endast.

Bonderörelsen innehöll bägge strömningarna, precis som arbetarrörelsen. Under det radikala 70-talet dominerades CUF av den förra strömningen, nu har den senare tagit över.

SVEKET
En viktig -kanske avgörande -anledning till detta var sveket i kärnkraftsfrågan. Centerrörelsen förlorade då något omistligt:De goda människornas tillit. Kvar som nya medlemmar, blev i stället de som inte brydde sig.
Där förlorade rörelsen - och CUF - sin ideologiska och moraliska kompass.

GAMARNA
Men Centern var en gammal folkrörelse med en hedrande historia. Det kunde utnyttjas:
Så in på arenan steg Timbro, redo med både indoktrinering och privillegier till alla som var ideologiskt köpbara. Och nu var det åtskilliga.

MAKTHUNGER
Det viktigaste hos en politiker är att ha ideal, att vilja förbättra i det gemensamma; att vilja göra en insats.

Då blir makten ett medel, underställt politiska mål.
Men utan ideal blir makten ett självändamål, något att uppnå för sin egen skull och för personliga privilegiers skull, endast.

Många länder på jorden lider av denna situation. Vi har varit förskonade från den hittills, men den tiden är troligen över.

(Maud och Göran, någon?)

Bengt Åke