Samtidigt, på en helt annan förbundsstämma

CUF hade (också) förbundsstämma i helgen och Fredrick Federley lämnade över klubben till en viss Magnus Andersson. Ska bli spännande att se om Magnus kan förvalta det tatcheristiska pund Federley investerat den gamla bonderörelsens förtroendekapital i. Att döma av pressmeddelandet är det svårt att uttyda om det var en ordförande i folkrepubliken, en VD eller en missionspastor som anställdes:

”- Jag vill skapa ett nytt ledarskap som är öppet, lyssnande och nyfiket på omvärlden men också på vår organisation, så kan både CUF och även jag växa säger Magnus Andersson. [...] Hans kompetens att börja CUF’s resa är oändlig, säger Fredrick Federley [...] Magnus är en rutinerad ungdomspolitiker [...]Han har dessutom en spetskompetens på miljöområdet. [...] Vi är ute på en spännande resa och den kan sluta varsomhelst, avslutar en lycklig ny förbundsordförande.”

Ja, som Magnus säger, den resan verkar kunna sluta precis var som helst. Den som vill veta riktigt vart Magnus vill dra bör inte besvära sig om att läsa Annie Johanssons utdrag ur ”linjetalet”. Några höjdpunkter var (tydligen):

"Det är vi som är liberalismens ideologiska kärna. Det är vi som är utvecklingen och det är vi som är framtiden"

"Jag kommer aldrig någonsin att tvingas till tystnad(...)vårt uppdrag är att föra vår talan, ingen annans"

"Grön liberalism. Den är grön för att den är ny, spännande och varm."

"Enbart bistånd är som att kasta päron på svinen. Långt bättre är handel mellan stater."

"Jag ser fram mot matchen med den svenska fackföreningsrörelsen och LO och det är en match som vi bara kan vinna"

Ett linjetal som pekade i nyliberal nyreaktionär gullig valfri riktning. CUF-stämman beslutade att förorda en yrkesarmé, tog ställning för ”inskränkningar av strejkrätten och andra fackliga stridsåtgärder”, och avslog med liten majoritet att avskaffa sexköpslagen. I sitt öppningsanförande sade Fredrick Federley bland annat, angående Kinesisk arbetsmoral vs. svenskars lathet:

"Kina är ingen demokrati. Regimen respekterar inte de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten. [...] Men Kineserna har bestämt sig. De har en framtidstro och de jobbar [...] I Sverige debatterar vi hur mycket man ska slippa jobba. Hur lite vi ska behöva förändras."

Och appropå salladsbarskonflikten i höstas leverades i samma tal en helt ny förståelse av relationerna på arbetsmarknaden:

"Det är nästan som att de [facket] och socialdemokraterna på allvar tror att arbetsgivarna har ett intresse av att förtrycka sin personal. Som att arbetsgivaren vaknade upp på morgonen och tänkte att idag ska jag sparka min personal, nej jag ska nog bara dubbla deras arbetstid eller varför inte halvera deras lön?"

För övrigt noterar jag på CUF:s hemsida att den tidigare gröna fyrklövern numera är brun. Inte helt förvånande.