09 oktober 2007

Staket

Vad gör egentligen en arkitekt under dagarna? Jag är inte säker på att alla har det riktigt lika glamoröst som jag, men själv har jag idag brottats med ett staket. Det finns ännu så länge bara på pappret. Men det gör det inte mindre besvärligt.

Vi befinner oss i ett område med tre enhetligt gestaltade radhus, totalt tolv lägenheter. Arkitekterna och byggarna är färdiga med sitt jobb, de boende har just flyttat in och börjat ta sina uteplatser i anspråk. Nu är frågan om det går att hitta en lämplig, vacker, enhetlig form för utformningen av de staket som mycket snart kommer möblera utomhusmiljön runt husen.

Nästan alla vill ha staket för att markera sitt territorium. Nästan alla väljer olika staket, helt enkelt eftersom man tittar i olika byggkataloger eller har olika referenser. Så kan man ju få göra om man vill, men sen blir resultatet i ett tätt område såhär, och det är det egentligen ingen som vill:


[Bilderna är från ett annat område]

Fasaderna i området där staketet skall stå är klädda med stående svartlaserad träpanel. 45 mm lockläckt utanpå 120 mm panelbrädor. Den vertikala riktningen i fasaden vill jag naturligtvis skall reflekteras i staketet, i syfte att markera att det hör ihop med husen. Lösningen blir stående spjälor, som antingen har samma dimensioner som läckten eller panelen, spikade mot två bakomliggande horisontella reglar. Det skall vara rakt och enkelt utformat, enkelt att bygga och med samma karaktär som husen, inget krångligt lövsågeri.

Staketet bör vara lika vackert att se på från båda håll. ”Baksidan”, där de horisontella reglarna löper kommer ju synas innifrån husen. De horisontella reglarna måste därför fästas mot staketstolparna utan att det blir fult. Absolut enklast är att ställa stolpen ”bakom” regeln, såhär:

Med en stolpe varannan meter blir det många stolpar. ”Bakifrån” kommer det vara stolparna som syns mest. Att placera stolpen bakom skapar också problem med den eventuella ovanpåliggande vattenbrädan (som jag inte har bestämt mig för ännu), som antingen får göras bred för att täcka både spjälorna och ändträet i stolparna, alternativt blir det en separat täckplatta för stolpens ovansida, vilket bara ytterligare accentuerar de stolpar som jag alltså helst inte vill skall synas alls.

Nå. Jag har då prövat en annan väg, att placera stolparna i liv med staketspjälorna och istället fasa ur ett urtag för de horisontella reglarna. Såhär:


Det blir utseendemässigt bättre tycker jag, men samtidigt blir det krångligare att bygga, fasningarna måste hamna på exakt rätt höjd. Och det skulle ju vara enkelt för de enskilda boende att bygga... Så där har jag nu prövat fram och tillbaka och inte kunnat bestämma mig för vad som är att föredra, eller om rentav hela den här varianten borde överges till förmån för horisontella ribbor...

Det finns en grundläggande erfarenhet som man påminns om gång på gång i det här yrket, men som antagligen gäller för det mesta: allt hänger på detaljerna. Detaljer utmärks just av att de inte blir synliga förrän man betraktar uppgiften på rätt nivå. Då plötsligt blir man medveten om hur den lilla detaljen kan förändra hela bilden, hur det som verkade enkelt visar sig svårt, hur det som verkade möjligt visar sig omöjligt, hur den sömlösa övergången i själva verket blir ett fult veck, etc.

Och plötsligt måste man anstränga sig. Djävulen bor i detaljerna, brukar man säga. Men det gör också finessen. Det är i detaljerna, de små vändningarna och knappt synliga lösningarna som man kan se skillnaden mellan den begåvade och medelmåttan. Den som behärskar sitt yrke och den som fuskar sig fram.

Klart man får ångest då när det kommer till att lösa detaljerna. Även om det bara handlar om ett enkelt staket. Mitt första staket.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra att staken görs enhetliga! Men kan man tvinga de boende att följa det du kommer fram till eller är det bara rekommendationer du kommer med?

Anja sa...

Ja, jag förstår problemet med detaljer, att det är ofta i små detaljer och i proportioner som hela estetiken sitter. Jag undrar lite, är det svårt att förklara för t.ex. uppdragsgivare eller dom som ska bygga det hela? Blir det lätt så att dom ser arkitekten som onödigt petig, lite "anal" - och hur hanterar man det i så fall som arkitekt? Hur försvarar man en detalj liksom? Jag har själv liknande problem, men i ett annan yrkesroll som inte är lika etablerad som arkitektrollen, och jag har funderat mycket på detta.

Erik Berg sa...

anonym: det är ett gestaltningsprogram som fungerar rådgivande i vissa avseenden (staket) och styrande i andra (tillbyggnader).

Anja: det beror nog på person, hur man presenterar det och hur man argumenterar för sin sak. Om arkitekten klampar in och försöker "lägga saker till rätta" får man välförtjänt höra att det skiter folk i, men goda råd lyssnar däremot de flesta gärna på, det är min erfarenhet iaf. Att arkitekten skall vara lite "anal" är för övrigt någonting jag närmast förväntar mig. Vilka problem har du i din yrkesroll? Och vad gör du?

Håkan Eriksson sa...

Jag tycker det är synd att många inte alls bygger statket när de säger att de bygger staket, utan i stället bygger dom ett plank eller en mur.

Länge leve det lilla!

Erik Berg sa...

Indeed. Det gäller både för apartheidstater i mellanöstern och villaägare i Kortedala.