06 oktober 2007

En helt annan väg

Vänsterpartiet har ännu en gång lagt en budgetmotion som i skarp relief till (s) och alliansen markerar var den verkliga skiljelinjen i svensk politik går. Det är återigen upplyftande läsning. En genomtänkt, genomräknad och välskriven budget som pekar ut vägen till en helt annan politik. En feministiskt, socialistisk, humanistisk och grön politik. En politik för utveckling och värdighet, för ett modernt samhälle med vettiga prioriteringar.

Istället för att hasa runt i den nyliberala tvångströja som övriga partier bär som kollektiv partiuniform visar vänsterpartiet att det finns ett fungerande realistiskt alternativ.

Provocerande naturligtvis. Så har vänsterns budget också fått många fina recensioner från politikens mest välformulerade pennor, ett axplock av omdömmen:
”Det här budgetförslaget skulle leda till gråt och tandagnisslan från Ystad till Haparanda. Hela landet skulle i stort sett kunna monteras ned, och flyktingströmmarna skulle vända så att alla reste till Kina för att ens ha chans på ett jobb.” - Bloggen Bent

”en tjock lunta med en skön blandning av planekonomi och ren galenskap.” - Marie Wickberg

”Så mycket fiffel och båg har jag aldrig tidigare sett i en budgetmotion. Ofinansierade reformer kryddas med slopade utgiftstak och planekonomiska satsningar finansierade direkt ur riksgälden.” - Roger Tiefensee
Ord och inga visor från välargumenterade skribenter. Vad finns det egentligen i vänsterns budget som utlöser sådana reaktioner? Låt oss sammanfatta, först de viktiga jobbsatsningarna. Vänsterpartiet vill anställa 150 000 i offentliga sektorn under tre år och skisserar i motionen vad det kan handla om:

  • 32 000 fler i sjukvården
  • 25 000 fler i äldreomsorgen
  • 13 000 fler i handikappomsorgen
  • 8000 fler i förskolan
  • 5000 fler lärare i grundskolan
  • 1000 fler genuspedagoger, 1000 fler i elevhälsan,
  • 10 000 fler i fritidshemmen
  • 2000 fler socialarbetare.

    Jobben ska skapas genom ett riktat sysselsättningsstöd till kommuner och landsting som anställer till avtalsenliga löner där behoven finns. Bedömningen görs bäst regionalt och lokalt.

    Vänsterpartiets satsning på arbeten i den offentliga sektorn är den politik som partiet gick till val på. Det är riktiga arbeten med riktiga uppgifter, uppgifter som behöver utföras. Eller? En del tycks inte anse det, så skriver till exempel CUF:s Marie Wickberg:
    ”Eftersom vänsterpartiets budget saknar all form av jobbskapande politik väljer man istället att anställa 150 000 personer i offentlig sektor.”
    Lärartjänster, förskolepedagoger och sjuksköterskor är enligt Wickberg ren ”planekonomi och galenskap” medan dammtorkning och skoputsning i Djursholm som regeringen söker stimulera fram, är helt nödvändiga tjänster. Så märklig kan världen te sig från bäverdammens horisont.

    Vänsterpartiets jobbsatsning i offentliga sektorn är förstås en medveten prioritering, ur motionens argumentation:
    ”Vänsterpartiet menar att ett anständigt välfärdssamhälle måste fortsätta att förbättra välfärdssektorn och inte ransonera dess tjänster efter plånbokens tjocklek. Därför behövs det betydligt fler anställda och mer resurser i offentlig sektor som avdelas dit genom statsbudgeten. Till skillnad från de avgiftsfinansierade tjänsterna, som kan växa genom ökad marknadsefterfrågan, krävs det politiska beslut för att det ekonomiska utrymmet för välfärdstjänster skall växa.”
    Vänsterpartiet vill omfördela konsumtionsutrymme från den privata konsumtionen till den offentliga, från privat produktion till offentlig produktion, eftersom det är just utbildning och omsorgstjänster vi behöver mer av, för utveckling och värdighet. Fler ”folknära jobb” som kommer alla svenskar till del – till skillnad från regeringens hushållsnära jobb som i praktiken utnyttjas av en penningstin tiondel.

    Regeringen som helt saknar en politik för jobb i offentliga sektorn, hittar istället på låtsasjobb i den privata sektorn. Lågproduktiva privata tjänstearbeten, skoputsning, barnpassning, säljare, privatchaufförer, reklamutdelning, telefonförsäljning – samhällsekonomiskt onyttiga McDonaldsjobb.

    Det finns många problem med den typ av lågbetalda och låproduktiva jobb som regeringen stimulerar genom sänkta ersättningsnivåer, hushållstjänsteavdrag och sänkta arbetstgivaravgifter. Ett centralt problem är att de privata tjänsterna förbrukar det ekonomiska utrymme vi behöver för att under de kommande årtiondena genomföra nödvändiga utbyggnader av den arbetsintensiva offentliga sektorn, vården och utbildningen.

    När tjänsteyrken växer innebär det att den ackumulerade industriproduktiviteten växlas om till tjänster med strukturellt lägre produktivitetsutveckling, varvid den samlade produktivitetsutvecklingen i ekonomin sjunker. Ju fler lågproduktiva privata tjänstearbeten som skapas, desto mindre av de ackumulerade produktivitetshöjningarna finns kvar till nya arbeten i offentliga sektorn. För det är inte som Maud Olofsson vill ge sken av, så att lågproduktiva privata tjänstearbeten ”finansierar” den offentliga sektorn, det är tvärtom så att ju fler som skall passa Wallenbergarnas barn eller skrubba Stefan Perssons pool desto fler arbetstimmar slösas inom lågproduktiva privata tjänsteryrken istället för att utveckla den nyttiga offentliga tjänsteproduktionen.

    Vänsterns budget består av ”ofinansierade reformer” ljuger Roger Tiefensee i en kommentar. Sant är att det är en budget med betydande utgiftsökningar, men de är, precis som i förra budgetmotionen, finansierade.

    Det finns, som budgetmotionen konstaterar, ett mycket stort ekonomiskt utrymme för offentliga utgiftsökningar bara genom att återställa skatteuttaget till de nivåer som gällde för ett år sedan:
    ”Om skatteuttaget bibehållits på samma nivå som 2006 skulle det år 2008 ha funnits 67 miljarder mer som kunde användas till välfärden. Kontrasterna mot ett bibehållet skatteuttag på 2000 års nivå är än mer slående. [137 miljarder år 2008]

    Om vi hade använt lika stor del av våra resurser gemensamt i dag, som 1981, hade det funnits ungefär 250 miljarder mer till den offentliga sektorn.”
    I linje med det uppgår vänsterpartiets reformförslag till cirka 80 miljarder kronor 2008 och ökar successivt till drygt 130 miljarder kronor 2010. Förutom de redan nämnda 150 000 nya offentliga jobben under tre år finns det andra glädjande prioriteringar i vänsterbudgeten, snabbt listat:

  • Individualiserad föräldraförsäkring
  • Nej till regeringens förslag om jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag.
  • Lagstiftad rätt till heltid
  • Höjd arbetsgivaravgift för timanställningar och behovsanställningar
  • 10 miljarder i ekonomisk stimulans till offentliga arbetsgivare som reducerar osakliga löneskillnader mellan könen.
  • En procent av BNP på klimatåtgärder i budgeten 2010.
  • Nytt klimatbistånd som ska förebygga klimatförändringar.
  • Satsningar på kollektivtrafik och utbyggnad av järnvägen.
  • Åtta miljarder satsas under åtta år för att minska tågförseningarna.
  • Två storskaliga försök med klimattaxa, det vill säga avgiftsfri kollektivtrafik.
  • Havsmiljard till miljösatsningar i Östersön
  • Klimatskatt inrikesflyg
  • Fortsatt grön skatteväxling
  • Höjt studiemedel med 1 200 kronor i månaden.
  • Bostadsfond för att bygga 40 000 billiga och energisnåla bostäder varje år i tio år.
  • Nej till försämringarna för deltidsarbetslösa
  • Nej till införande av ytterligare två karensdagar i a-kassan.
  • Återställda nivåer i a-kassan.
  • Höjda garantipensioner med 300 kronor i månaden 2008, 400 kronor 2009 och 500 kronor 2010.

    Appropå det sista, pensioner. I en kommenterar till (s)-budgeten säger Annie Johansson (c):
    ”Jag skulle också önska att det vore möjligt att ge pensionärerna mer pengar i plånboken och jag är övertygad om att så också kommer att ske inom mandatperioden när vi får möjlighet till reformer.”
    Reformutrymme ja, hovets riksmarskalk Ingemar Eliasson var i alla fall nöjd med regeringens budget:
    "Det är mycket välkommet med en budgetförstärkning efter flera år av realt urholkat anslag".
    Anslagsökningen kommer att användas bl.a. för upprustning av gästvåningen på Stockholms slott, meddelar hovet.

    Kul! För de mest nödvändiga satsningarna går det alltid att hitta pengar. Lägre prioriterade grupper får hava lite tålamod. Som kungen säger: - Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.

    Läs också: Josefin Brink kommenterar statsbudgeten.

    Tidigare budgetkommentarer: Skillnaderna blir tydliga (2005), En stålblå budget (2006), En skarp vänsterbudget (2006), En ansvarsfull statsbudget (vårbudget 2007).

    Andra bloggar om: , , , ,
  • 8 kommentarer:

    Mattias sa...

    Tack för ett bra inlägg. Speciellt roligt blir det när du lyfter fram den oförställda glädje som kommer från kungahuset när de äntligen får limma på nytt bladguld på de flagnade stolarna. Länkarna till de nyliberala utbrotten blir också rätt roliga när man tänker på att de måste dela regering med kristdemokraterna och de alltmer konservativa moderaterna. Fortsätter vänstern med så här tydliga visioner (och inser att 1% av BNP inte räcker för att påverka några klimatförändringar) så kanske de blir ett alternativ för mig 2010.

    påpekare sa...

    du menar väl förhoppningsvis NEJ till 2 ytterligare karensdagar i a-kassan? annars vorre det jävligt märkligt.

    Erik Berg sa...

    påpekare --> Tack, korrigerat.

    Neoliberal Agenda sa...

    För det är inte som Maud Olofsson vill ge sken av, så att lågproduktiva privata tjänstearbeten ”finansierar” den offentliga sektorn, det är tvärtom så att ju fler som skall passa Wallenbergarnas barn eller skrubba Stefan Perssons pool desto fler arbetstimmar slösas inom lågproduktiva privata tjänsteryrken istället för att utveckla den nyttiga offentliga tjänsteproduktionen.

    Inse att det inte är Wallenbergare som har problem med att betala för hushållsnära tjänster. De som inte har råd är de med låga inkomster!

    Dagens eextremt höga skatter driver folk in i självhushållning. Istället för att köpa in tjänsten och låta ett proffs som har verktyg och kunnande fixa till i hemmet så gör man det själv på kvällar och semestrar, även fast de blir sämre och tar mycket längre tid. Det är inte konstigt att folk är sönderstressade och säger att tiden inte räcker till.

    Anonym sa...

    Dessa två delar "Vänsterpartiet vill omfördela konsumtionsutrymme från den privata konsumtionen till den offentliga, från privat produktion till offentlig produktion" och "Ett centralt problem är att de privata tjänsterna förbrukar det ekonomiska utrymme vi behöver" är deb snyggaste omskrivning jag sett för att V tycker att det är problem med att folk får använda sina egna pengar efter eget huvud. Nej fy för...ge dessa pengarna till våra fantastika politiker som vi ju vet verkligen förstår hur man hushåller med slantarna...

    Erik Berg sa...

    Det där var ju en helt epokgörande kommentar.

    Anonym sa...

    Tack för ett viktigt påpekande.

    Medan varuproduktion kan effektiviseras - och i dag tack vare datoriseringen snabbare än tidigare - kan tjänsteproduktionen inte effektiviseras lika lätt: för hur klipper du tio personer på samma tid som du förr klippte en?

    En effekt blir att många tjänster blir relativt dyrare eller relativt lägre avlönade i förhållande till varor.Om vi då inte önskar ett låglöneproletariat, måste relativt mer resurser avsättas.

    Välfärdstjänster är dessutom speciella: För att de skall komma alla till del, efter behov, finansieras de genom en kollektivbiljett-skattevägen.

    Nu blir vi dessutom fler äldre -och vårdbehövande. Vi behöver bygga ut utbildningen för att klara ett alltmer komplext kunskapssamhälle. Och vi måste bygga om det miljöexploaterande industrisamhället från grunden. Allt detta kostar.

    Så vad gör du om du är en nyliberal egoist som struntar i rättvisa, som vill ha mer än din andel?

    Du privatiserar. Du ransonerar efter plånbok. Du sänker skatter. du inför skolpeng och personliga pensionskonton. Och naturligtvis privata sjukförsäkringar.

    Och du blir just så hisnande ologisk som de liberala blooggarna (och ledarsidorna).

    Tag mig själv. Jag är lärare. Är det ett riktigt arbete eller inte?
    Det beror uppenbarligen på om jag arbetar på en privat skola eller slår dank i den kommunala.

    Nu skapar alliansen ett lågsvlönat proletariat av tjänare till sig sjäva -och beviljar sig själva en riktad skattesänkning när de nyttjar tjänsten.

    Det stinker.

    /Bengt Åke

    batti sa...

    Vänstern är underhållande. Om man fortsätter i den här stilen kommer man snart hamna i samma tok-fack som Ny Demokrati...

    Orkar inte bemöta alla dumma förslag, men jag tänker bara informera dig om att nolltaxe-förslag för att öka kollektivresandet har provats och utvärderats förr. Resandet ökar i och för sig, men det är inte bilisterna som börjar åka mer kollektiv, det är fotgängare och cyklister. Dessutom ökar det mycket korta resandet, där alternativet hade varit att gå.

    Detta är inte miljöpolitik, det är kapitalförstöring...

    Men å andra sidan är ju hela budgeten det så man borde ju inte bli förvånad...