Jag må va idealistisk och blåögd men jag hör till dom som faller platt för FC Barcelonas idealism. Barcelona är inte bara världens roligaste klubb med världens mäktigaste arena, Camp Nou, och världens utan konkurrens bästa fotbollsspelare, Ronaldinho, man är också en av få storklubbar som fortfarande är medlemsstyrd - inte ett börsnoterat företag.
I förra veckan tillkännagav klubbledningen två viktiga beslut, citerat ur DN:
1) FC Barcelona blir den första idrottsförening som följer FN:s rekomendation om att ge 0,7 procent av omsättningen till kampen mot hunger och fattigdom.
2) Klubben ska inte heller nästa säsong ha en tröjsponsor. Däremot kan man tänka sig att upplåta platsen för humanitära budskap.
Få klubbar saknar tröjsponsor, värdet av en annonsplats på Barcelonas tröjor kan uppskattas till mellan 100-500 miljoner kronor per år.
Som DN konstaterar är det här förstås ett led i ett planerat varumärkesbyggande som i sig stärker Barcelonas varumärke och därför gör avståndstagandet från tröjreklam lönsam ur andra aspekter. Man övertygar sådana som mig om att boka en resa till Camp Nou nästa säsong. Det man förlorar på karuselerna tar man in på gungorna.
Men det är nu inte poängen. Poängen är att moralisk konsekvens är ett överlägset varumärke, ett som Chelsea och Coca Cola bara kan drömma om. Det går inte att lura sig till eller köpa sig till, det bygger på genuinitet, uthållighet och trovärdighet. Sverige hade länge ett liknande starkt varumärke när det gällde internationella frågor och global rättvisa. Det har vi slumpat bort för att få leka krig med NATO och för att få leda EU:s snabbinsatsstyrka under 2007. Det tar tid att bygga upp ett moraliskt genuint varumärke, det går fort att riva ner.
I kvällens Champions Leaguefinal håller jag givetvis på Barca.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar