Första maj 2006

Hade detta år den stora äran att få hålla ett av tre första majtal vid vänsterpartiets demonstration i Borås tillsammans med Rosanna Dinamarca och Lennart Andersson. Det var hotande gråkallt på morgonen men sprack upp lagom till demonstrationen och avslutande torgmötet hölls i hällande solsken i ett av Sveriges vackraste torgrum, Stora Torget i Borås. Ett lyckat och härligt första maj, såsom de alltnog tenderar att bli. Jag talade om imperialism, talet följer nedan.

Kamrater, mötesdeltagare!

Vi lever i en farlig tid.

Jag syftar nu inte på att vi riskerar att få en borgerlig regering vid valet i höst, vilket i alla avseenden vore katastrofalt för oss som lever i det här landet, för arbetsrätten och välfärden.

Jag syftar inte heller, den här gången, på den globala miljökrisen som vi i de rika länderna fortsätter att skjuta framför oss, samtidigt som den redan idag drabbar de fattigaste.

Jag syftar på imperialismen. Den skenande aggressiva, våldstörstande imperialismen som idag dunkar ner sin stålbepansrade knytnäve än här än där och urholkar människovärdet, undergräver samhällsfundamenten, underblåser terrorism och ursäktar nya övergrepp.

Även under ett valår är det nödvändigt att tala om utrikespolitik. Sverige är ett litet land, men även små länder har betydelse i världspolitiken. Det har Norge och Danmark på varsitt sätt visat under det senaste året.

Danskarna genom att ge den pölsestinna rasismen ett globalt ansikte. Norrmännen genom att välja en radikal regering som omedelbart kallade hem de norska soldaterna från Irak, vägrar erkänna EU:s terroristlista och som enda västeuropeiska land upprätthåller diplomatiska förbindelser med den regering som det palestinska folket genom demokratiska val röstat fram.

Jag säger att vi lever i en farlig tid därför att imperialismen i vår tid hotar oss alla. Den förvandlar världen till en krutdurk och placerar en tändhatt i varje stad, varje klassrum, i varje gathörn.

Imperialismen är laglöshetens system. Den starkes rätt. Under en tid rörde vi oss i världen med gemensamma ansträngningar steg för steg bort från det tillståndet, vi ersatte internationell laglöshet med internationella lagar, vi reglerade krig med krigskonventioner och överenskommelser om mänskliga rättigheter, tortyrkonventioner, folkrätt.

Sedan några år tillbaka har USA, den västerländska imperialismens steroiddopade gängledare, gjort det tydligt att man struntar i de överenskomna lagarna, man tänker under alla omständigheter göra som man vill. Senast för några dagar sedan gjorde Condoleeza Rice man klart att man är beredda att använda ”taktiska” kärnvapen mot Iran för att få sin vilja igenom. Det är ett högt spel USA spelar med vår globala säkerhet.

USA gör världen till en farligare plats.

När det inte längre går att lita på att den enda supermakten följer lagen, när folkrätten inte längre betyder något skydd för dem som av en eller annan orsak inte springer lydigt i supermaktens koppel, då blir alla tvungna att ge sig in i en ny kapprustning för att freda sig. När laglöshet råder i en stad då kommer med tiden alla stadens invånare att skaffa sig skjutvapen.

Den här laglösheten, hastigt accelererande, kan bara mäta sig med det hyckleri som omger den.

I Sverige pratar högern mycket om lag och rätt, men när det kommer till internationella sammanhang är man plötsligt inte så noga med det där. När vi pekar på folkrätten säger de att den är ”överspelad” och att USA:s krig på Balkan, i Afghanistan och Irak handlar om ”humanitära inverventioner” – nyspråk för ”den vite mannens börda” – som gör det legitimt att kringgå folkrätten och bryta mot lagen.

När Al quaida bombar civila kallas det, helt riktigt, för ett terrordåd. När USA bombar civila så är det emellertid en ”olyckshändelse”.

När Iran anrikar uran är det ett hot mot världsfreden. När USA hotar med att använda kärnvapen mot sina fiender är det för att trygga vår säkerhet.

När USA inte hittade de ”flera tusen ton av kemiska och biologiska vapen” som Per Ahlmark lovade skulle finnas i Irak så gjorde det visst ingenting, för kriget var nödvändigt ändå.

Och, som hyckleriets totala triumf, sägs det att Irak inte längre är ockuperat. Nu stannar USA kvar för att ”trygga fred och säkerhet”, man har rentav blivit ombedda att stanna kvar av den Irakiska regeringen.

Det finns bara två problem med den här föreställningen, omfattad från Laila Freivalds till Lars Leijonborg. För det första att USA blev ”inbjudna” att ”stanna kvar” först efter att man med våld trängt sig in och slagit sönder hela huset, pajat vartenda fönster och vartenda dörr, brutit sönder låsen, gjort toaletterna obrukbara och havererat elförsörjningen, satt på brandlarmet och släppt in andra objudna gäster.

För det andra att den kraftlösa marionettregering som bett USA stanna kvar valdes i val som bojkattades av halva befolkningen, val som kontrollerades av ockupationsmakten, där rösterna räknades på ockupationsmaktens högkvarter och där det saknades vallokaler i de områden som var mest fientliga mot USA. Av uppenbara skäl förbjuder Genevékonventionen val under ockupation.

Allt det här kan man bara anse oproblematiskt om man har en i grunden naiv syn på världen där USA alltid är the good guys som ockuperar länder av goda avsikter. Det är en världsbild som uppenbarligen tycks omfattas av folkpartiets Cecilia Wikström som formulerade sig såhär i en riksdagsdebatt: ”Det pågår en ideologisk kamp mellan å ena sidan västvärldens demokrati, humanism och människosyn - å andra sidan den totalitära världssyn, dödskult och apokalyptiska ideologi som radikala islamister omfattar.”

Har man de glasögonen på sig är det lätt att, precis som godtrogna kommunister på 70-talet bortförklarade Pol Pots massmord, idag bortförklara imperialismens övergrepp.

Allt oftare tycks krigsfundamentalisterna gå runt med folkpartiets medlemskort i bakfickan. Man kan undra om George Bush ansökt om medlemsskap ännu.

Men kanske är imperialismen framförallt ett hot mot världen därför att den avleder vår uppmärksamhet från större och viktigare frågor.

Som den pågående och accelererande miljökatastrofen. I takt med att temperaturen stiger blir väderförhållandena allt extremare. Idag lider 35 procent av jordens befolkning av kronisk vattenbrist, vilket innebär att man är tvungna att importera färskvatten för att trygga sin försörjning. Samtidigt, som av en slump, privatiseras vattentillgångarna.

FN:s klimatpanel uppskattar att den globala medeltemperaturen kommer öka med mellan 1,5-6 grader fram till år 2100. FN kalkylerar följakltligen med att vi kan ha 150 miljoner klimatflyktingar i världen år 2050. Begreppet är nytt, därför att den katastrof som vi står inför är ny. En klimatomsvängning med oväder som får stormar som Katrina och Gudrun att likna vindfläktar. Ett globalt korsdrag.

Imperialismen hindrar oss också från att bygga en rättvisare världsordning där svält, nöd och fattigdom kan utrotas. Idag dör 3 miljoner människor årligen till följd av HIV, ändå motsvarar kostnaderna för att forska fram botemedel bara 3 dagars globala militärutgifter. Det är en barbarisk världsordning.

De barbariska orättvisorna kan fortsätta att existera i skuggan av imperialismen. Den desperation som fattigdomen och nöden föder hindras ändå av Europas och amerikas befästa gränser och hålls i schack runt om i världen av amerikanska lydregimer.

En siffra: FN beräknar att det skulle kosta 13 miljarder dollar att ge alla människor tillgång till grundläggande hälsovård och föda. Det är mindre än den summa (17 miljarder dollar) som konsumenter i Europa och USA årligen lägger på husdjursmat.

Man kan hävda att det här är en överförenkling. En orättvis jämförelse.

Men man kan också hävda, och jag vill göra det, att precis så här enkelt är det: antingen accepterar vi vilka uppgifter vi har, att tillsammans i fred omdisponera resurser för att utrota fattigdomen, eller så fortsätter vi att köpa finaste oxkött till våra katter och låtsas som om det inte finns något samband.

Kamrater, vi talar mycket om vad en borgerlig regering skulle innebära för arbetsrätten. Men vågar vi ens föreställa oss vad det skulle innebära för utrikespolitiken? Förutom att moderaterna aviserat att man vill dra ner biståndet, vad har man egentligen sagt?

Nej, helt riktigt, de säger inte så mycket om vad de vill, det är lite för smutsigt för att släpa in i en valrörelse. Men en sak är säker, de vill ha in oss i NATO.

Bomb- och ballongalliansen vill utrbringa ett trefaldigt leve för insatsförsvaret, försvarsmaktens omvandling till en krigsmakt (det fyrfaldiga levet reserverar man som bekant för konungen).

De kommer sluta upp helhjärtat i USA:s krig mot freden.

De kommer lyfta laglösheten och hyckleriet till nya höjder.

Även härför är det svenska valet extremt viktigt för vänstern, även för våra systrar och bröder i andra länder. Det internationella läget står och väger och det är livsviktigt med röster innifrån Europa och USA som vågar opponera sig mot den farliga världsordning som har etablerats genom kriget mot terrorismen.

Kamrater, ibland får man höra att politik är otidsenligt, men det är ganska uppenbart att våra uppgifter är oförminskade. Vänstern behövs i första ledet.