White Trash som de andra

I alla samhällen råder det en konflikt kring hur de klasser som konstituterar det pågående sociala dramat egentligen bör definieras. Innan du läser vidare kan du fundera över vart du brukar definiera dig själv.

Överklassen (som i sig själv är ganska uppenbar: dom VET vad dom är) strävar efter en klassdefinition som får arbetarklassen att identifiera sig uppåt och uppfatta sig själva som medelklass. Människor som tror sig själva vara medelklass tror sig också i många lägen ha gemensamma intressen med överklassen och kommer därför vara motståndare till omvälvande politiska förändringar.

De politiska rörelser som, å andra sidan, vill riva ner klassamhället, måste först tydliggöra existensen av detsamma och strävar därför efter att definiera arbetarklassen så brett som möjligt, för att få en bred majoritet bakom sina krav på samhällsförändring.

I USA, världens rikaste nation och tillika det land i västvärlden där styrkeförhållandena i klasskampen är som mest skjutna till överklassens fördel, finns det ingen arbetarklass. Eller snarare: visst finns det en arbetarklass, en riktigt stor sådan, men de flesta av dem anser sig själva vara medelklass. Amerika betraktar sig självt som, med Alexis de Tocquevilles formulering ett "medelklassland".

John Cassidy noterar i The New Yorker (1995) att självbilden hos majoriteten av amerikanerna inte stämmer med verkligheten:

"Most were regular employees of major corporations like McDonnell Douglas, Grumman and Hughes Aircraft. If they didn't go to work, they risked losing their livelihoods, their houses and their cars. They were, in fact, not middle- class at all in the Marxian sense of the word. They were working-class, but, unlike similar people in Britain or Germany, they called themselves middle-class"

Här har alltså överklassen lyckats rätt väl med att etablera sin klassdefinition. Centralt för att upprätthålla den här amerikanska självbilden är behovet av att definiera någon annan som arbetarklass. För den skull har man lyft fram ett kringresande trasproletariat på vilka sedan kan projiceras bilden av den egentliga arbetarklassen. Enter: White Trash, a.k.a. trailer park trash eller en mängd andra liknande pejorativ. Det faktum att den här gruppen ofta består av vita (även om dom i verkligheten ännu oftare är afroamerikaner
eller latinoamerikaner), gör det lättare för den vita "medelklassen" att uppfatta dem just som en klass och inte som en etnisk minoritet.

I alla etablerade klasssamhällen finns en motsvarande grupp, ett utpräglad trasproletariat, som fyller två funktioner för samhället: Dels att vara en billig arbetskraftsreserv (i USA är trailer parktrashen kringresande i jakt på arbete, med sina mobile homes på släp, vilket gör dem till en extremt flexibel arbetskraftsreserv. De är fler än fem miljoner idag som kuskar runt på vägarna i jakt på jobb. Minns Vredens druvor!), men också att fungera som ett varnande exempel för övriga befolkningen på vad som händer den som faller ur ramarna, den som misslyckas med att passa in i systemet.

Och därför får, för att åka hem med hela resonemanget till Sverige, A-lagarna och uteliggarna trots allt hänga kvar på stan. De bidrar till att upprätthålla bilden av att alla vi andra har det rätt bra, att vi andra egentligen är medelklass och hur räligt det än är på jobbet bör man ändå vara glad att man har ett jobb. Det är ju uppenbarligen inte alla som har.

Begreppet White Trash är ett sätt att skapa och förstärka en klyfta mellan oss och dom andra. Vi tillhör inte White Trash och dom tillhör inte våra grupper. Vi har mer gemensamt med överklassen än med trasproletariatet. Det är vad den bilden säger och det är den funktion begreppet har. Knappast ett neutralt begrepp, om man tänker efter.