Till allmän nytta

Just nu pågår ett upprop för att bevara allmännyttan i Stockholm, under förra mandatperioden sålde den borgerliga majoriteten ut betydande delar av det allmännyttiga beståndet i huvudstaden. Hälften av allmännyttans bostäder i Stockholm förmedlas via ett kösystem. Möjligheten att få tag på en bostad via bostadskön minskar alltså med en utförsäljning. Skriv under här om det känns angeläget.

Allmännyttan har varit en central i 1900-talets välfärdsbygge, som jag har berört i tidigare poster. Den snabba stadstillväxen vid förra sekelskiftet resulterade i en fruktansvärd bostadsbrist i städerna. Den nyinflyttade arbetarbefolkningen kunde inte efterfråga annat än de billigaste spekulationsbyggena. De privata byggherrarna byggde därför endast enklast och billigast möjliga bostäder, trånga och med undermålig kvalité.

Hur bostadssituationen såg ut kan sammanfattas med en siffra: 30 procent av alla barn under 15 år räknades som trångbodda enligt tidens norm år 1930. Trångboddhet definierades då som fler än två personer per rum inklusive kök.

En familj med två vuxna och två barn i en lägenhet med endast ett rum och kök definierades alltså på 30-talet inte som trångbodda.

Varje svällande storstad i varje nyligen industrialiserat land har brottats med samma dilemma. Är statsmakten svag växer slumområden och kåkstäder fram, men med en stark statsmakt kan stadstillväxten regleras och istället generera en positiv tillväxt för staden och en standardhöjning för de nyblivna stadsborna.

I Sverige tog staten ett första riktigt grepp om bostadssituationen med ett riksdagsbeslut 1935 om en särskild satsning på hus för barnrika och trångbodda familjer, s.k barnrikehus. Satsningen innehöll fördelaktiga statliga lån till de företag som uppförde husen, och även ett särsilt bostadsbidrag riktat till de familjer som fick möjlighet att flytta. På det viset kunde företagen bygga med ganska hög kvalité.

Mellan 1935 - 1945 bildades i många kommuner de första allmännyttiga bostadsföretagen just för att bygga och förvalta barnrikehusen. Därmed blev satsningen på barnikehus startskottet för det allmännyttiga bostadsbyggandet i Sverige. Tio år efter den första satsningen tilldelades kommunerna det formella huvudansvaret för stadsplanering och bostadsbyggande i Sverige.

Idag finns över 300 allmännyttiga bostadsföretag i landet, 830 000 lägenheter i allmännyttan och cirka 1,4 miljoner hyresgäster. I teorin drivs de allmännyttiga företagen utan vinstintresse, men på senare år har det blivit lite si och så med den saken. En del kommuner plockar ut överskott ur sina bostadsbolag. Därmed betalar hyresgästerna en slags extraskatt som möjliggör kommunalskattesänkningar för andra grupper. Om detta bråkar, som sig bör, Hyresgästföreningen.

Noterar förresten att SABO nyligen givit ut en "samtalsbok" om Allmännytan med "Femton öppna samtal som vädrar allmännyttans framtid". Bland författarna ryms hela spannet från Göran Greider och Ayesha till Tove Lifvendahl. Återkommer med recension.