Den andra kärnkraftsomröstningen

Jag försökte lyssna på riksdagsdebatten om kärnkraftspropositionen idag, men hade oturen att sätta på mitt i ett anförande från Andreas - Bagdad Bob - Carlgren. Det är, som noterats förr på denna blogg, en direkt plågsam upplevelse att höra vår miljöminister tala, ity att det är den oförblomerade och nakna opportunismen som flödar ur hans mun. Kanske är det på grund av att Carlgren framstår som så naiv och godhjärtad som hans opportunism blir så påträngande uppenbar. Carlgren, som en gång byggde sin karriär på att kritisera den storskaliga centralismen, är idag inget annat än ett tomt skal som moderater och folkpartister gång på gång fyller med sina mest teknofila fantasier.

Det blev ett ja och det var väntat. 174 röster för och 172 emot. De rödgröna röstade nej (och därmed för en omställning till förnyelsebara energislag) medan allianspartierna röstade ja till ny kärnkraft (och därmed mot en konsekvent omställning till förnyelsebara energislag).

Den gamle kärnkraftsmotståndaren Sven Bergström (c) brottades med samvetskval under våren, lika rörande som en gång Fredrik Federley i FRA-frågan, men gjorde tillsist slarvsylta av samvetet och satte en tragisk punkt för sin sista riksdagsperiod med ett skamlöst dagtingande i sin egen viktigaste fråga.

Samtidigt stod två andra centerpartister idag för vad som måste ha varit några av riksdagsperiodens mest rakryggade ageranden. Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren valde att följa sin egen hjärna – och samtidigt sitt eget partis vallöfte att inte öppna för ny kärnkraft – och röstade mot propositionen. All heder till dom. Så agerar politiker som förtjänar allmänhetens förtroende.

När det gäller argumenten i sakfrågan har Lasse Karlsson drivit en mycket initierad bevakning på bloggen Dagbok mot Atomkraft. Jag hoppas att den fortsätter att leva vidare, för frågan är trots allt inte slutgiltigt avgjord ännu. De rödgröna har i klara ordalag lovat att riva upp lagen efter en valseger, och de borgerliga väljare som förstår energivägvalets betydelse för samhällsutvecklingen bör därför allvarligt överväga hur deras intressen bäst förvaltas i valet. Kanske också fundera på vad flera centerpartister själva har varit inne på under senare tid, att det som centerpartiet skulle må bäst av nu är att trilla ur riksdagen en period, åka på kurort och få hela den galna bäversjukan urblåst ur partikroppen och hitta sin ideologi igen. Om det är möjligt längre.

Jag stängde i alla fall av när Carlgren vred ut och in på sig och cyklade istället en tur i landskapen öster om Göteborg. I dalgången ut mot Partille mullrar trafiken på E20, som en aldrig upphörande våldsutövning från en annan föråldrad idé om utveckling, som liksom kärnkraften kräver och förutsätter att omgivningen anpassar sig efter dess behov. Men så fort man kommit över höjderna söder om motorvägen dör oljudet bort och Sävedalen öppnar sig med folkhemsområde efter folkhemsområde ner mot Delsjöreservatet i söder. En enstaka buss passerar, förskolegrupper på vandring längs nätverket av gång- och cykelvägar. Successivt bryts skalan ned och människokroppens egen gestalt träder fram mellan husen där asfalten blivit en rityta för färgkritor och bandyklubborna ligger hastigt slängda över sömniga parkeringsplatser. Sen står skogen i söder med det stora naturområdet som är en egen stad myllrande av liv tätt intill människornas stad. På varje våning i varje bladhus i skogsstaden vibrerar miljontals små kraftverk som via optimerade processer omvandlar energin i solljuset till lagrade potentialer i kolhydratkedjor. Då och då rasslar vinden genom kraftverksmosaiken och ljudet säger att allt är bra och precis som det ska. Maskinen fungerar ypperligt – och den är inte farlig för någon. Där råder fritt tillträde.

Den är en gåva vi inte har vett att uppskatta – eftersom vi ständigt är mer upptagna med att blicka in mot vår egen trubbiga teknik än att lära oss att läsa de fenomenala ritningar som ligger utlagda strax därbortom.

Kärnkraftsbeslutet innebär ett ställningstagande för den gråa vägen, för en energimässig monokultur. En tekniklösning på tvärs mot livets egen logik. Och ännu en gång: en missad möjlighet.

En del äldre texter om kärnkraftsfrågan på bloggen: En stad utan kärnkraft, Om kärnkraften är svaret, hur löd isåfall frågan?, Bort från Mainframe, Reaktorreaktionärernas revansch, Tjernobyl, Kraftindustrin smutskastar, Om det här är världens säkraste kärnkraft...