16 april 2009

Krispotential

Jag skriver ledarkolumn i veckans Flamman. Författad innan vårproppen presenterades men den gjorde ju ingen direkt skillnad i sak, budgeten innehöll inget nytt utom lite varmluft.

Det är centralt att förstå att regeringen inte sitter stilla och låter kommunernas ekonomi gå i putten för att den är inkompetent (vilket den i och för sig kan vara ändå) utan för att den regerar ideologiskt. Krisen erbjuder en möjlighet för högern att låta ekonomin fullborda det jobb som 90-talets stålbad lämnade ofärdigt: ett permanent krympande av den gemensamma sektorns omfattning och åtaganden. Jag citerar mig själv:
”Man ska inte vara naiv och påstå att kommunerna kan glida igenom den här krisen utan att det märks” manar Stefan Attefall. Eller annorlunda uttryckt: det ska märkas i offentliga sektorn att det är kris, annars rinner den ju förbi till ingen nytta.

Bakom regeringens ovilja att släppa till finns en krass kalkyl. En kris är, som Milton Friedman lärde oss, en möjlighet att åstadkomma omfattande förändringar som till vardags är politiskt svåra att genomdriva. [...] Nu tvingas kommunerna fokusera på den verksamhet som enligt lag skall tillhandahållas, betonar Maud Olofsson. Ja, det är av lag och nöd tvunget. Men en sådan ”fokusering” på ”kärnverksamheten” innebär samtidigt att allt däromkring, som forskning och verksamhetsutveckling, demokratisatsningar, ungdoms- och elevvårdsprojekt, upprustningar av lokaler och stadsmiljöer, lönehöjningar med mera, åker in i frysboxen. Kvaliteten sjunker, stressen ökar och allmänheten möter en allt sämre fungerande offentlig verksamhet.
En dåligt fungerande och bantad offentlig sektor bildar sedan ammunition för de privatiseringskampanjer som levereras i nästa steg. Vi känner igen mönstret, vi har mött det förr.

För vänstern är det viktigt att vi i denna situation inte nöjer oss med att kompensera kommuner och landsting för bortfallet i skatteinkomster och de växande kostnaderna för försörjningsstöd - vi bör framförallt ta ställning för att i nuläget expandera den offentliga sektorn:
Inga andra stimulansåtgärder ger bättre utdelning per krona än ökningar av den offentliga konsumtionen på kommunal- och landstingsnivå. Skall kostnaden för regeringens politiska vägval göras synligt så måste den andra vägen formuleras klart och tydligt.
En expanderande offentlig sektor gör det möjligt att absorbera överutbudet av arbetskraft från det privata näringslivet, mota arbetslösheten i porten och hålla uppe lönerna, samtidigt som välfärden utvecklas.

Där står alltså valet idag. Krisen dukar upp en spelplan för förändring och högern söker genomdriva sina förändringar genom att sitta still och prata väder och moralisera om dygnsrytm. Det löjlet måste ut i ljuset och bemötas.

Om tidigare budgetar på bloggen:
En stålblå budget, regeringens höstbudget 06.
En skarp vänsterbudget, vänsterns budgetmotion hösten 06.
En ansvarsfull statsbudget, regeringens vårbudget 07
En helt annan väg, vänsterns budgetmotion hösten 07.

Andra om , , ,

2 kommentarer:

Hull sa...

Dina analyser och resonemang är alltid knivskarpa och levererade med ett underbart tempo...

Jag vill bara att jag är djupt imponerad och full av respekt inför din förmåga att vara så saklig och ändå sylvass i din kritik mot borgerligheten.

Med fler av såna som dig i vårt parti så vänder det. Färre klyschor och fler sanningar är grejen. Det är så när man har rätt...

Erik Berg sa...

Tackar! Blir lite långrandig ibland dock, men här var jag ju av någon anledning föredömligt kortfattad.