Susan Houseman på tankesmedjan Upjohn Institute for Employment Research och David Autor vid MIT Department of Economics har undersökt vad programmen leder till i praktiken.
En hypotes, skriver de i rapporten, är att tillfälliga korttidsarbeten erbjuder en öppning in till arbetsmarknaden för arbetssökande som annars skulle ha svårt att hitta ett jobb. Dessutom kan tillfälliga anställningar ge kontakter som leder direkt eller indirekt till riktiga, fasta, jobb.
Det är en hypotes som ofta förs fram också i Sverige. Den nya regeringen har upphöjt den till regeringspolitik: arbetslösa skall hellre ut i tillfälliga lågbetalda jobb än arbetsmarknadsåtgärder. För den svenska situationen kan det därför vara av intresse att notera att undersökningen, som genomförts i Michigan, fann att de temporära jobben visserligen gav en kortsiktig effekt, men på längre sikt ledde de till en sämre etablering på arbetsmarknaden:
“We find that moving welfare participants into temporary help jobs boosts their short-term earnings. But these gains are offset by lower earnings, less frequent employment, and potentially higher welfare recidivism over the next one to two years. In contrast, placements in direct-hire jobs raise participants’ earnings substantially and reduce recidivism both one and two years following placement.”Slutsatsen är att det är potentiellt värre att uppmuntra eller tvinga arbetslösa att söka tillfälliga arbeten än att inte erbjuda några jobbplaceringar alls:
“We conclude that encouraging low-skilled workers to take temporary help agency jobs is no more effective — and possibly less effective — than providing no job placements at all.”(Via Det Progressiva USA)
Andra bloggar om: politik, ekonomi, arbetslöshet, arbetsmarknad, USA
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar