Kallskänken rapporterar direkt från HRF-blockadens tredje vecka utanför Wild'n Fresh. Hon skriver:
"Rapporteringen i media har varit riktigt dålig. Arbetsgivaren (som för övrigt är utbildad journalist) utmålas som en ung, liten, stackars tjej som stora stygga facket är ute efter. Hon själv vill bara gör rätt för sig och försörja sin lilla, stackars ettåring. Dessutom hävdar hon att hennes anställda har det mycket bättre utan kollektivavtal.
Inget av detta är sant."
Angående föreställningen att facket inte borde ta strid för kollektivavtal på arbetsplatser där de inte själva har några medlemmar skriver hon:
"Självklart hade det bästa varit om vi hade haft medlemmar på Wild ´n Fresh men tyvärr ser restaurangbranschen ofta ut precis så här; de flesta företag ser ut som detta, med ett par extraanställda som kanske studerar och inte bryr sig eller som inte vågar kämpa ensamma. Och så alla vi som verkligen har det här som yrke, som ser hur de små arbetsplatserna utan kollektivavtal kan pressa våra löner. Det är fackets plikt att se till att alla arbetsplatser har avtal.
Även om vi har medlemmar där eller inte."
Läs mer
här!
Inlägg
7 kommentarer:
Oj, Oj, Oj! Rapporteringen i media har varit dålig. Arbetsgivaren (som är utbildad journalist, vilket måste vara dåligt eftersom rapportering i media har varit så dålig) utmålas som ung (hon är ju faktiskt 24, myndig och får t.o.m. gå på systembolaget, hur kan hon utmålas som ung?), liten (Vilket förtal!! Dom som sett flickan vet ju att hon är minst 160cm), stackars tjej (är det verkligen en tjej?) som stora (lilla?) stygga (ok, kanske inte) facket är ute efter (Vet inte men jag tycker det verkar som att facket nu är ute efter att värva denna tjej, eller?)
Hon själv vill bara göra rätt for sig (nej, nej, nej, hon vill gå i konkurs och leva på bidrag fattar du väl och sen sjukskriva sig) och försörja sin lilla, stackars ettåring (Hur kan media rapportera detta? Att hon vill försörja sitt barn? Vet hut? Ettåringar klarar sig för övrigt bäst själv, det vet ju alla). Dessutom hävdar hon att hennes anställda har det mycket bättre utan kollektiv avtal. VA??? Rapporterar media att det finns den möjligheten, att Facket/Svenska modellen inte alltid funkar 100%. Det kan inte vara möjligt! Du gamla du fria....
Bara så att ingen tror på dessa hemska journalister (tjejen är journalist utbildad, grrrrrrrrrr), inget av detta är sant!!!
Ehh... kändes det klockrent?
Läste du igenom vad hon skrivit innan du la upp det på din sida? Din blog tappar kredibilitet när du tar med tjafs som detta. Annars beröm för dina snabba kommentarer.
Jo, känns detta klockrent, upprörd??
Stora stygga facket?
Fy farao...
Och om och när hennes anställda också får barn...
Jag tror det är riktigt att restaurangbranschen ofta ser ut så här: att man har några extraanställda som kanske studerar och inte bryr sig eller som inte vågar kämpa ensamma. Inte minst det senare... Som inte vågar kämpa ensamma.
Och inte lär det bli bättre, detta!? Tystnaden lägra sig alltmer?
En del ord ger dig alltid krypningar. Eller hur? Ord som innehåller ”kål” till exempel. Det är som om dessa tre små bokstäver alltid genom historien i tider av nöd och elände kryper in i språket för att skapa nya ord som ska beskriva känslor förknippade med brist, hunger och trötthet: Ord som ”kålrot” och ”kålsoppa” – för att inte tala om kollo – ser ni inte bilderna av små magra barn som under 1930-talet bussas ut i skärgården för att få se en strimma sol och kanske till och med ta ett bad i en iskall havsvik?
Och så förstås ”kollektivavtal”, visst inger det ordet samma känsla av hopplöshet och tvång?
Jo, jag vet – det har nog inte alltid varit så.
En gång i tiden, när arbetarklassen rätade på ryggen och dess representanter intog sina rättmätiga platser vid förhandlingsbord och i fullmäktigesalar, då var kollektivavtal ett vackert ord, ett ord som berättade att de som tidigare varit de sista förvisso inte blivit de första
– men att de ändå räknades. Att de betydde något.
Kollektivavtalen betydde att det arbetande folket erkändes som individer med intelligens och vilja, med egna drömmar och förhoppningar, som de hade all rätt i världen att sträva efter att förverkliga.
Men om kollektivavtalet historiskt sett var uttrycket för att arbetarklassen tillkämpat sig rätten att betraktas som en sammanslutning av människor som var fria och inte längre var daglönare, livegna och statare är kollektivavtalets funktion i dag att garantera fackföreningsbyråkratins positioner – inte individers rättigheter.
Dessa rättigheter är alltid underordnade byråkratins intressen.
I Göteborg har hotell- och restauranganställda försatt en liten salladsbar i blockad eftersom varken ägare eller anställda är intresserade av att teckna kollektivavtal.
Det ledningen för denna fackförening inte förstår är att de behandlar personalen på den salladsbaren på precis samma sätt som brukspatronerna behandlade sina anställda för hundra år sedan – de anser att de där nere inte förstår sitt eget bästa.
En fackförening ska kämpa för frihet.Om den friheten innebär att individen väljer att inte underkasta sig ett kollektivavtal så är det inte så mycket mer med det. Fackföreningar ska kämpa för arbetarklassens befrielse – inte för dess omyndigförklarande.
Jag har alltid tyckt att Boris är en särdeles värdelös kolumnist. En rent formmässig reflektion: Om han nu har någonting att säga om den aktuella HRF-konflikten, varför då ägna halva sitt ytterst begränsade kolumnutrymme åt att tala om att han får krypningar av kålsoppa?
Har ni inte mer än så att komma med.
Skicka en kommentar