Fram för en (än mer) usel bostadspolitik!

Först en resumé av läget: Vi har en historiskt usel situation på den svenska bostadsmarknaden. I synnerhet hårt drabbade är ungdomar. Allt färre unga har en egen bostad. I åldersgruppen 21-24 år bor idag två tredjedelar kvar hos föräldrarna eller hoppar mellan tillfälliga hyresrum och andra/tredjehandskontrakt. Över en halv miljon ungdomar har svårt att få bostad på hemorten. Nästan hälften av kommunerna har brist på bostäder för unga. I snitt lägger 20-24-åringen nästan 40 % av sin inkomst på boendet.

Sådan är situationen när den nya borgerliga regeringen beslutar att slopa de bidragssystem som äntligen har börjat få upp farten i byggandet av billigare hyreslägenheter. Det handlar om investeringsstimulansen och investeringsbidraget som utgår ”för smålägenheter upp till 70 kvadratmeter med rimliga hyror” samt räntebidraget. De två förstnämnda kostar staten 1,3 miljarder per år, en bråkdel av det som plockas in årligen via fastighetsskatten.

Ansvarigt statsråd, Mats Odell motiverar beslutet:

”Problemet med den socialdemokratiska bostadspolitiken har varit att man satt in tillfälliga subventioner och bidrag. Men grundproblemet är att byggandet i Sverige är väldigt lågt, jämfört med andra EU-länder. Därför är det bättre att satsa generellt på goda och stabila villkor för byggbranschen.”

Att branschen behöver ”goda och stabila villkor” är en truism. Alla branscher behöver goda och stabila villkor, och det är också precis vad den svenska byggbranschen har, med en stark samhällsekonomi i ryggen, en långt driven automatisering och en välfungerande infrastruktur.

För bostadsbyggandet räcker det emellertid inte med goda villkor. Bostadsbyggande är ett exempel på en näringsgren där efterfrågan och behov inte sammanfaller. Det kommer alltid att vara lönsammare att bygga för de köpstarka gruppernas efterfrågan än för fattiga studenter och invandrarfamiljers behov.

Med de höga standardkrav som vi, helt riktigt, ställer på nyproduktion i Sverige är det väldigt svårt att få någon lönsamhet alls i att bygga ”billiga” hyresrätter. Därför kan man inte, som Mats Odell vill, jämföra situationen med andra EU-länder, där bostadsproduktion för låginkomsttagare förbilligas genom standardsänkningar som att man utelämnar kök, bygger extremt små lägenheter eller sänker isoleringsstandarden.

Ska alla ha bra bostäder att bo i kan inte problemet lämnas åt byggbranschen. Prioriteringarna måste styras.

Det är en gammal insikt. Därför har vi bidrags- och avdragssystem för att styra bygginvesteringar till billiga hyresbostäder. De ”tillfälliga subventioner och bidrag” som Mats Odell vill skrota är inte tillfälliga, tvärtom utgör de 1900-talets huvudsakliga bostadspolitiska verktyg. Ett omistligt verktyg för att, marknadsefterfrågan till trots, upprätthålla en bostadsproduktion för alla.

De bidrag som den nya regeringen nu skrotar, tillkom under förra mandatperioden efter en tid av avsaknad av sådana bidrag. Det var under perioden av saknade investeringsbidrag som den nuvarande fruktansvärda bostadssituationen uppkom. Stöden är i sig själva alltför små för att på djupet förbättra läget på bostadsmarknaden, men de har ändå inneburit att en viss förändring hade börjat komma igång. Enligt Boverket har det statliga stödet haft ”stor betydelse för vad som byggts. Efter flera år med inriktning på bostadsrätter och småhus har flera nya aktörer börjat bygga hyreshus”.

Också bland byggföretagen finns aktörer, inriktade på att bygga hyresrätter, som kritiserar regeringens besked:

"Det som står tydligt mellan raderna i budgeten är att vi inte ska bygga hyresrätter utan mer bostadsrätter och vi kommer nu att ställa om produktionen."

Det säger Michael Cocozza, vd för Botrygg i Linköping till tidningen Byggindustrin.

Botrygg är ett av de uppstickarföretag som de senaste åren har specialiserat sig på att bygga billiga hyresrätter, en satsning som blivit möjlig i och med lanseringen av investerings- och räntebidragen. Enligt Michael Cocozza täckte bidragen 20 procent av totalkostnaden för ett nybygge.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier som öppet stödde den borgerliga alliansen i valrörelsen, välkomnar däremot de slopade bidragen. Björn Wellhagen, ansvarig för bostadsfrågor på BI kommenterar till Byggindustrin:

”Det är positivt att man plockar bort snedvridande bidrag. Jag tror att den allmänt höga efterfrågan på bostäder kommer att fortsätta och inte påverka det totala byggandet i någon större utsträckning”

Jo, det är nog en helt riktig analys. Efterfrågan kvarstår, så avsättningen för nybyggt kommer inte försämras. Byggföretagens vinster kommer bestå. Men det blir dyrare för hyresgästerna att få bostäder i nybyggen och att bygga hyresbostäder blir en än mer ointressant affär för byggföretagen relativt mot att bygga bostadsrätter.

I samma veva skrotas alltså även räntebidraget (fasas ut fram till 2012), vilket på sätt och vis är ett än mer underligt besked från regeringen. Räntebidraget gäller för alla hyresrätter och bostadsrätter och motsvarar villaägarnas ränteavdrag på 30 procent. Ett direkt missgynnande av flerbostadshus och nybyggen. De stora vinnarna på det slopade räntebidraget är gamla bostadsrättsföreningar i innerstäderna som har alla sina lån amorterade.

En omedelbar effekt av de slopade investeringsstöden är att fastighetsbeskattningen blir än mer orimlig, och med all rätt - ifrågasatt, när nu än mindre pengar går tillbaka till byggandet och boendet. Den ursprungliga principen bakom fastighetsbeskattningen var att den skulle finansiera riktade satsningar och subventioner för att styra byggandet. Den principen har successivt urholkas och med det senaste beskedet från den nya regeringen upphör den helt. Vilket förstås är avsikten, lättare att avskaffa skatten då.

Sammantaget blir det nu omöjligt att uppnå några rimliga bostadspolitiska målsättningar. Regeringens ersättning för det avskaffade stödet består av en ickestrategi. Istället för bidrag till smålägenheter med rimlig hyra vill Mats Odell, enligt GP:

”göra det mer lockande för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av en bostad. En utredning ska fundera på om det exempelvis kan ske genom skattelättnader.”

Logiskt. Patetiskt. Den borgerliga regeringen har redan signalerat att man inte ser bostadspolitik som något vidare viktigt område (annat än då det gäller takten av ombildningar till bostadsrätter). Något eget departement eller någon bostadsminister finns inte i den nya regeringen, frågorna delas mellan Andreas Carlgren och Mats Odell.

Bevare oss väl.