Miljö för ekonomer

För några veckor sedan släppte WWF sin årliga Living Planet Report. Som vanlig mycket läsvärd med alarmerande, och för industriländerna synnerligen komprometerande, diagram och tabeller. Som vanligt blev det några dramatiska inslag i nyheterna och några artiklar i tidningarna. Just nu går diskussionen hyfsat varm, men klimatkrisen lever i den politiska debatten ett liv som påminner om arbetarrörelsen: en högtidsdag en gång om året och sedan glöms den bort igen av ledningarna.

Vårt globala ekologiska fotavtryck motsvarar nu 1,4 jordklot, enligt Living Planet:

Det innebär att vi lever på lånade tillgångar, förbrukar ändliga reserver och tär på fonderna av förnyelsebara resurser. Så kan man inte leva särskilt länge. Den som är satt i skuld är icke fri, som bekant. Vad värre är, konstaterar Living Planet, så kommer det, med ljusast möjliga scenario, vara möjligt att nå ner till ett ekologiskt fotavtryck motsvarande 1 jordklot först om 40 år:

Vi har alltså minst 40 år av tärande på kassareserven framför oss. En accelererande förbrukning av det egna kapitalet. Förhoppningsvis börjar sådana hårda fakta snart sjunka in. Men så länge som världens största producent av växthusgaser fortsätter att vägra delta i klimatsamtalen, och rent av förnekar klimatförändringens existens, kommer ingen förändring vara möjlig.

Därför behövs det nog fler rapporter av den typ som Världsbankens förre chefekonom Nicholas Stern igår överlämnade till brittiska regeringen. Här har klimatförändringen räknats om i ekonomiska risker och kostnader, resonemang som kanske går bättre hem hos finansdepartement, investerare och försäkringskontor världen runt.

Ett sammanfattande citat ur rapporten, det här är miljö för ekonomer:

Using the results from formal economic models, the Review estimates that if we don’t act, the overall costs and risks of climate change will be equivalent to losing at least 5% of global GDP each year, now and forever. If a wider range of risks and impacts is taken into account, the estimates of damage could rise to 20% of GDP or more.
In contrast, the costs of action — reducing greenhouse gas emissions to avoid the worst impacts of climate change — can be limited to around 1% of global GDP each year.

[…]

The transition to a low-carbon economy will bring challenges for competitiveness but also opportunities for growth. … Markets for low-carbon energy products are likely to be worth at least $500bn per year by 2050, and perhaps much more. … [F]rom implementing strong mitigation policies this year, shifting the world onto the better path: the net benefits would be of the order of $2.5 trillion. This figure will increase over time. This is not an estimate of net benefits occurring in this year, but a measure of the benefits that could flow from actions taken this year; many of the costs and benefits would be in the medium to long term.

Andra bloggar om: politik, miljö, växthuseffekten