Sverige har fått en ny tråkig ambasad i Washington, signerad Gert Wingårdh och Tomas Hansen.
Utan att själv ha belönats med möjligheten att se byggnaden på plats (Hallå! Jag skriver jättemycket om arkitektur! Någon borde ge mig en resa!) så är mitt intryck ändå bergfast: urtråkig. Bilder finns här, här och här.
House of Sweden är en fyrkantig låda – behöver inte vara fel – med ett vulgoartat bälte runt midjan av något som skulle kunna vara träpaneler, skulle kunna vara mönstrade plastskivor. Jag vet inte vad, men fult är det. Och tråkigt.
Peder Alton skriver lyriskt i DN:
”Magnifikt! Och, som tiden kräver, glasat, transparent, lätt och naturligtvis blont.”Blont? Herregud, vi har fått en blond ambassad. Så oväntat.
Recensenterna tycks har tävlat i etnifierade liknelser när den nya ambasaden skall beskrivas: ”blont trä och svart sten” skriver SvD.
Hur ofta annars förekommer överhuvudtaget ordet ”blond” i sådana här sammanhang?
Ja, förstås, när det nya nordiska ambassadkomplexet i Berlin skulle beskrivas, då var det samma visa. Också det var en besvikelse. Påkostade material och ett mishmash av försök att putta in övertydliga referenser till det ”nordiska ljuset”.
Jag lutar åt att ambassaden i Tokyo av Michael Granit är det bästa vi har att visa upp utomlands. Den sluttande taket är en apassning till att byggnaden gränsar till ett parkområde som inte får skuggas. Ambassaden i Tokyo har blivit ett landmärke i Tokyo utan att vara det minsta ”blond”.
Den främsta kryddan vid invigningen av House of Sweden i Washington verkar för övrigt ha varit Ola Salo som ”ställde till med en pinsam diplomatisk affär under det svenska kungabesöket i USA.” Tydligen kommenterade Ola Salo ett flygplan utanför konsertlokalen med att "i USA kan man aldrig vara säker på var planen hamnar. Hoppas det inte flyger hit utan in i Vita huset."
Inga kommentarer till lämpligheten i det skämtet. Jag noterar bara att Ola Salo inte är blond.
Andra bloggar om: arkitektur, gert wingårdh, house of sweden
Inlägg
2 kommentarer:
Hej, jag håller på och skriver om House of Sweden för en fackförbundstidning. Inte helt enkelt att begripa hur huset verkligen ser ut när man inte sett det irl men din beskrivning var rolig... Intressant med lite kritik också. Hoppas det är ok om jag citerar dig o anger källan.
Nej, förvisso är det omöjligt att säga något rättvisande om en byggnad utan att ha upplevt den på plats. Men eftersom vi lever i magasinsarkitekturens tidsålder, där arkitektur förmedlas via uppstyltade folktomma bilder i arkitekturmagasinen så får arkitekterna också stå ut med att husen bedöms på den vägen.
Klart du får citera. Kul om du vill göra det.
Skicka en kommentar