Köpfesten kan börja

”Den borgerliga valsegern fick aktierna i bolag med stort statligt ägande att stiga i den inledanden handeln på måndagen”. Rapporterade DI dagen efter valet. Undra på det. Alliansen har aviserat utförsäljningar av statliga bolag till ett värde av minst 50 miljarder årligen. Bolag som nämnts har varit bland andra Nordea, Vasakronan, SBAB, Vin & Sprit, Vattenfall, Telia Sonera, LKAB, SAS och OMX var och en av dem centrala och, ur ett samhällsperspektiv, strategiska aktörer inom sitt område.

Man kan diskutera länge huruvida staten verkligen bör äga vinstdrivande bolag eller istället borde driva en del av de aktuella verksamheterna i verksform alternativt ge bolagen annorlunda ägardirektiv, men att det vore statsfinansiellt vansinnigt att sälja ut extremt lönsamma bolag som Vattenfall och LKAB, kan det inte råda några tvivel om, inte heller inom de borgerliga leden. Det är bolag som lägger eviga
guldägg, därför att de är verksamma inom branscher som inte är konjunkturberoende. Ström och järnmalm kommer alltid behövas. Utförsäljningarna är därför, förstås, ideologiskt betingade.

Inkomsterna från utförsäljningarna skall användas till att amortera på statsskulden har alliansen slagit fast. Klokt så, engångsintäkter bör inte användas till
löpande driftskostnader. En minskning på statens tillgångssida kvittas alltså med en minskad skuldsättning, men nettoballansen förbättras inte. Det som uppnås genom att amortera på statsskulden är sänkta räntekostnader, detta måste då ställas mot de minskade inkomsterna till statskassan från bolagens årliga vinstutdelningar.

Dagens Industri konstaterade i en genomgång en månad innan valet att det under förra året hade varit en förlustaffär att privatisera de sju bolag som alliansen har överst på sin säljlista:

”Staten hade förlorat 5,1 miljarder kronor netto förra året på att privatisera de sju bolag som den borgerliga alliansen har satt på sin säljlista. Bolagen delade ut 9,7 miljarder i fjol medan räntevinsten stannar på 4,6 miljarder.”

Det råder ingen tvekan om att de bolag som skall säljas är intressanta på marknaden. På tvärs mot det normala gnället om att staten inte kan driva bolag kreativt konstaterar DI att ”de statliga bolagen ses också som välskötta och har ofta en bra marknadsposition i respektive bransch vilket ökar attraktiviteten”

"Staten äger en lång rad intressanta bolag med starka marknadspositioner och bra verksamhet som bör platsa på börsen."

Det säger Rodney Alfvén, analyschef på Cheuvreux Nordic till DI.

Man kan fundera över sådana utsagor med bakgrund mot att Sven-Otto Littorin, numera företrädare för bolagens ägare, staten, säger: ”Vår ambition är tydlig – att sälja ut de företag som inte mår bra av att ha staten som ägare”

Oaktat vad som egentligen vore långsiktigt bäst för statsfinanserna eller samhällsekonomin så har nu spekulationerna börjat. Snart är köpfesten här. Finansnissarna fnissar hela vägen till banken. Dårarna dansar på folkhemsgraven. Investmentbankerna står på kö för att få uppdrag som rådgivare till regeringen
när försäljningarna skall genomföras. Bara provisionerna från de ppdragen beräknas till ett värde av 4 miljarder kronor.

I dagens DN funderar Pia Gripenberg:

”varför inte sälja Nordea-innehavet till Wallenbergs Investor om några år, så att SEB och Nordea kan fusionera, som en fondförvaltare spekulerade nyligen?”

Ja det låter verkligen vettigt. Hur var det nu, vissa bolag mår inte bra av att ha staten som ägare? Wallenberg däremot, det är rimligt.

”Vin & Sprit är dessutom det bolag i statens ägo som har förutsättningar att kunna bli en folkaktie. Till det kommer att det vore en välgärning att få in ett stort livsmedelsföretag på börsen, sådana lyser nämligen med sin frånvaro i Sverige.”

Livsmedelsföretag? Ja, well det beror ju på hur man ser på saken. Men folkaktie, definitivt! Inget är så kul som vin. Och sprit.

Det blir, för att försöka uttrycka sig neutralt, ”spännande”, att se hur privatiseringarna kommer genomföras. Dessvärre har riksdagen genom tidigare beslut underlättat för utförsäljning av Telia, Nordea och OMX (fast vem bryr sig om OMX?): fortsatta utförsäljningar kan genomföras av regeringen utan att ta omvägen via riksdagsbeslut.

Till sist en klok kapitalist: "Vi måste behålla huvudägandet på områden där vi är världsledande och det är vi inom telekom. Jag tror det är väldigt viktigt att svenska staten kvarstår som starka ägare" sade industrimannen Carl Bennet till SR Ekot strax efter valet angående planerna på att sälja ut resten av innehavet i Telia Sonera. Bennet pekade på utförsäljningen av läkemedelsbolaget Pharmacia som ett varnande exempel. Bolaget hamnade så småningom i
händerna på läkemedelsjätten Pfizer och har sedan dess styckats upp i flera mindre delar. Jo det är ju så det brukar gå med de blå.