De osynliga längs motorvägen

Invisible 5 är ett intressant projekt för att åskådliggöra hur livet längs Californiens största motorväg I-5 gestaltar sig. Med hjälp av ljudklipp och flygfoton förmedlas bilden av en delad verklighet där motorvägen innebär en tidsvinst för dem som använder den, till priset av en degradering av livskvalité för de som bor längs dess sträckning:

“As California's major north-south highway connecting the state's urban hubs - San Francisco and Los Angeles - the 5 is usually driven at high speed. Experienced as a blur, few drivers realize the spare, majestic landscape along the I-5 corridor is polluted. Often, there is little to see, smell, or taste of the mostly invisible pollutants: benzene and perchlorate in the water, dioxin and PM2.5 in the air. For residents along the I-5 corridor, often these manifest as just a hazy sky, a faint odor, or the sense that something tastes different about the water.”

Längs motorvägskorridoren har medborgargrupper organiserat sig för att protestera mot förhållandena, försöka få till stånd bullerskydd, minska utsläppen, däcka över motorvägen etcetera. I Invisible 5 berättar de om sin kamp och sina livsvillkor:

“The communities in the San Joaquin Valley along the I-5 are often hidden just out of sight of the freeway, where easy truck access moves toxic waste to landfills through small towns like Patterson, Kettleman City, or Buttonwillow. In the areas around San Francisco and Los Angeles, communities sit directly under or adjacent to the I-5, with homes, playgrounds, and schools just yards from the freeway.”

Projektet är en del av den breda och aktiva gräsrotsrörelse i USA som uppmärksammar miljöorättvisor och miljörasism. Ett nödvändigt perspektiv för att förstå hur det moderna samhällets infrastrukturprojekt faller ut och drabbar olika samhällsgrupper. Hur den moderna stadens framsidor alltid är försedda med baksidor. Hur den enes tidsbesparing leder till den andres dåliga hjärthälsa.

I Sverige och Europa är motsvarande forskning och aktivism ännu i sin linda. Och då bör man veta att antalet kilometer motorväg i Europa har ökat med 70 procent de senaste 20 åren. Under samma tid har mängden järnvägsspår minskat med 5 procent.

Att bygga motorväg istället för järnväg är inte ett isolerat val mellan två socialt neutrala tekniska lösningar – nej, det är ett val mellan två samhällstyper. En motorväg är ett avtryck av ett samhälles värderingar.

Längs varje motorväg, som I-5, bor människor. Tidigare i år presenterade Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö en undersökning (jag har skrivit om det tidigare här) som visade att luften i Malmö är absolut sämst i de åtta stadsdelar som har lägst inkomst. Det är samma stadsdelar som ligger längs de stora motorlederna, där trafiken in till den rikare innerstaden letar sig fram.

E18 vid Tensta

Om nu de som bor närmast de stora vägarna är övervägande arbetarklass så är det samtidigt övervägande män från den övre halvan av inkomstspektrat som kör på vägarna. I Sverige står män för 70% av bilkörningen. (Och därmed kan väl myten om att män är djur avfärdas en gång för alla? Män är inte djur, män är bilförare.)

Det är inte bara luftkvalitén som påverkas av en stor motortrafikled. Hela utemiljön präglas av det malande bruset från bildäcken och det lågfrekventa mullret från varvande lastbilsmotorer. Det påverkar barnens möjligheter att leka fritt och sinnenas möjligheter att vila ut

Klas Rönnbäck, utredare på vänsterpartiet i Stockholms stadshus, gjorde en på många vis banbrytande studie av motorvägar i stockholmsregionen förra året. Han fann, enkelt sammanfattat, men inte det minsta överdrivet, att vägbyggen i Stockholmsregionen lades ovan mark i närheten av stadsdelar med låg genomsnittsinkomst och en hög andel invandrare, medan de drogs i tunnlar eller kulvertar i närheten av områden med hög snittinkomst och liten andel invandrare. Två talande diagram:


Klas Rönnbäck skrev i rapportens slutsatser:

”Det finns alltså ett mycket tydligt drag av strukturell diskriminering – både av invånare med utländsk bakgrund, och låginkomsttagare – i planerad vägbyggnation i Stockholm. [...]Anledningen till att det ser ut så här verkar i hög grad bekräfta de slutsatser som amerikansk forskning har dragit, nämligen att diskrimineringen beror på att de boende i drabbade områden har litet politiskt inflytande, jämfört med bättre bemedlade sociala grupper.”

Allt detta är värt att kontemplera över i relation till att den nya borgerliga regeringen vill använda inkomsterna från trängselavgifter i Stockholm till att bygga fler vägar. Det är ett val som gynnar män, medel- och höginkomsttagare på direkt bekostnad av livsvillkor och kommunikationsmöjligheter för arbetarklassen.

Andra bloggar om: politik, infrastruktur, kommunikation, stadsplanering, miljö, miljöorättvisa