23 november 2006

Uppdaterat: mötesrummet

Folkets Hus och Parker har tillsammans med Claesson Koivisto Rune tagit fram ett nytt mötesrumskoncept, kallat Källan. Det är helt rätt tänkt. Det är dags att föreningslivet får en ordentlig uppdatering av sina möteslokaler. Både teknikutveckling och inredningsmöjligheter har utvecklats en hel del sedan det 50-70-tal då de flesta rummen fick sin nuvarande form. Det finns gott om möteslokaler som inte ens har möblerats om sedan de fick sin första uppställning med hästskobordet och skrivtavlan. För att inte tala om alla ruggiga gardiner. De tunga brun-beige-gula gardinerna som antagligen skrämt fler ungdomar från att bli föreningsaktiva än det faktum att tvångsintag av kaffe är ett inträdeskrav.

Ansatsen är därför både god och extremt intressant. Att man plockat in ett arkitektkontor för att göra jobbet är naturligtvis bra, jag hoppas att Claesson Koivisto Rune tagit uppgiften på tillräckligt stort ansvar för att gå på djupet och intervjua föreningsaktiva i olika åldrar och från olika sorters folkröreler om vilka behov de har innan de gjort sin design.


I pressmeddelandet beskrivs Källan såhär:
”I stället för att begränsas till det traditionella sittandet upprätt runt ett avlångt bord finns sköna stolar i olika utförande. En tjock heltäckande matta ger ett hemtrevligt intryck och för att stimulera samtalet har mycket kraft lagts på att få en behaglig ljudbild i rummet, bland annat genom en mjuk spaljé längs en av väggarna.”
Här – och när jag ser bilderna som ackompanjerar texten - blir jag lite orolig.

En förening är någonting helt annat än ett företag eller ett sällskap och därför måste mötesrummen också se annorlunda ut. En förening är dessutom, vilket jag undrar om Claesson Koivisto Rune beaktat ordentligt, något helt annat än en designbyrå. Ett föreningsmöte är inte en kreativ process, som ett samtal över ritborden på designfirman, ett föreningsmöte är en blandning av allvarligt beslutsfattande, socialt umgänge och en ständig demokratisk läroprocess där medlemmar med vitt skilda förutsättningar måste inkluderas och göras delaktiga.

Föreningsmötet navigeras, för att fungera demokratiskt, med formella regler – mötesteknik – men måste också kunna innehålla avslappnade sociala samtal. Det sociala samtalet får emellertid inte ta överhanden, då tappar föreningen i handlingskraft. Ballansen är svår, men några genom årtiondena väl inkörda hjälpmedel finns: det samlande mötesbordet är till exempel helt nödvändigt för att upprätthålla talarordningen och hålla uppmärksamheten hos alla riktad mot mötets innehåll.
"Vi har tagit det bästa från hemmet, som är den miljö vi känner oss mest avslappnade i, och överfört det till mötesrummet, berättar Mårten Claesson, arkitekt och formgivare och en av dem som arbetat fram Källans design."
Jag har suttit på många föreningsmöten både hemma hos medlemmar och i föreningslokaler. Min erfarenhet är att kvalitén på möten i föreningslokalen är flera magnituder bättre, själva lokalen får deltagarna att skärpa sig – och då är det inte oviktigt hur lokalen är möblerad. Känns den för mycket som ett hem, då försvinner en viktig bit av det som ger den seriösa auran till mötet. Källans ”sköna stolar i olika utförande” och ”tjocka heltäckande matta” är trevliga inslag – men de riskerar att göra rummet för hemlikt.


Därtill är det viktigt att en föreningslokal, även om den skall vara vacker, är ”robust”. En förening är som sagt inget företag, föreningen kan behöva göra ganska mycket märkliga saker i sin lokal som en bolagsstyrelse sällan gör. Föreningsliv är hands-on, praktiskt och konkret arbete. Sådant som att kopiera, vika och slicka igen stora postförsändelser, blanda klister eller målarfärg, snickra ihop grejer, ha storbak, trycka tröjor, räckna handkassor, mellanlagra loppisföremål med mera. Den måste tåla och stödja allt detta. Den får inte vara för designad och ”färdig” så att man inte vågar göra några ändringar och sätta sin egen föreningsprägel på den. Lokalen måste också vara lättstädad eftersom föreningar sällan har råd med städpersonal. Och det spills rätt mycket vid föreningsmöten. Har heltäckningsmattan tagit hänsyn till de många vätskor som passerar över bordet vid ett vanligt föreningsmöte? Kaffe, soppa, té, saft, mjölk välling, barnsspyor... Det är lite som att lägga en heltäckningsmatta i ett kök.

Med dessa invändningar gjorda är jag ändå nyfiken på att se Källan i verkligheten. Att man lagt särskild omsorg vid ljudbilden gläder mig, det är en ofta negligerad orsak till ojämlik delaktighet i föreningssamtalet. Källan är också utrustad med ny teknik, bland annat en AV-vägg bakom en glasskiva som man kan skriva på. En fantastiskt god idé. Bara den gamla hederliga OH-apparaten fortfarande går att köra mot någon vägg. Det är många duktiga föreläsare som aldrig kommer uppdatera sina OH-papper till Powerpoint.

Källan visades för första gången under FutureDesignDays i Stockholm 13-14 november, de första rummen kommer att invigas under februari 2007. Umeå Folkets Hus, Östersunds Folkets Hus och City Conference Centre i Stockholm är först ut, men tanken är att Källan så småningom ska sprida sig till andra Folkets Hus.

Andra bloggar om: ,

1 kommentar:

Scribo sa...

Som du säger så går rummet antagligen inte att använda till annat än möten. Baka och måla banderoller kommer atagligen att sluta med att Folkets Hus skickar en stor räkning.

När jag ser detta så tänker jag genast på vår flytt från rum till kontorslandskap. Personalen skulle placeras i små kvarter med hurtsar som avdelare.

Arkitekterna sprang runt och skällde på oss och påpekade att inget fick ställas på dessa hurtsar då det skulle förstöra "helheten"

De skulle se hur landskapet ter sig idag. Nu har personalen gjort det man kunde räknat ut från början. Lokalen pryds nu av allt från pärmar, golftrofeer, blommor till en som satt upp sina barns pappmachefigurer i taket.

Är det snyggt? nej. Är det hemtrevligt och personligt? Ja.

Detta är ett problem som man ser allt för ofta. Arkitektens visioner på pappret inkluderar sällan levande människor.